Posts Tagged ‘opinionsbildning’

FRA-nätverk förenar och kanaliserar engagemang

augusti 11, 2008

– Vi lyckades fånga upp det engagemang som redan fanns, medan vanliga medier var tysta in i det längsta, säger Mikael Nilsson, kontaktperson och en av initiativtagarna till nätverket mot FRA-lagen på i dagens Svenska Dagbladet. (Finns inte att länka när jag lägger ut detta.)

 

Först hände det ingenting. Det var tyst som i graven. Det fick Mikael Nilsson med vänner att kontakta medier, starta hemsida och med hjälp av ekonomiskt stöd från en ”privatperson med liberala värderingar”, som Nilsson uttrycker det i SvD-artikeln, att annonsera mot FRA-lagen.

 

Arbetet resulterade som bekant i ett enormt genomslag och ett nytt svenskt ord föddes till följd av den massiva diskussion som utbröt i bloggosfären, bloggbävning.

 

I en sidoartikel säger Bo Hedin, chefredaktör och ansvarig utgivare för svd.se, att journalisterna måste förhålla sig till det nya mediet.

– Vi journalister måste inse att det tolkningsföreträde som vi än så länge haft relativt ostört inte gäller längre; journalister är en del av ett bredare informationsflöde.

 

Och trots att riksdagens omröstning ägde rum den 18 juni har FRA-debatten knappast svalnat under sommaren. I slutet av Almedalsveckan korade pr-byrån Westanders FRA till den hetaste frågan under veckan.

 

Med hjälp av diverse debattartiklar och utspel har frågan varit ständigt aktuell i media under hela sommaren. Och på youtube har FRA blivit årets sommarplåga.

 

 

Att FRA fortfarande är en politisk brännhet fråga bevisar inte minst helgens tal från fyra partiledare; socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet och vänsterpartiet. Samtliga talade om FRA.

Häromdagen utnämnde jag Max omröstning till sommarens pr-kupp. Opinionsarbetet mot FRA-lagen är väl inte bara sommarens och årets opinionsbildningskampanj utan snarare decenniets. Och sista ordet lär väl knappast vara sagt i detta ämne.

En konflikt som skulle kunna engagera mer

juli 15, 2008

Ikväll får vi reda på om busstrejken är över eller om den kommer att utvidgas. Vid 22-tiden ska parterna lämna besked. Men den pågående konflikten engagerar få. Det mest slående med busstrejken är att ingen verkar bry sig anser Svenska Dagbladets Peter Hammarbäck i en krönika i dag. Han skriver:

 

”De första dygnen sprang journalister från Stockholmsmedierna ut till busshållplatserna för att hämta in inslag av typen ’Magdalena, 47, förbannad – kunde inte ta sig till jobbet’. Men Magdalena 47 var inte förbannad.”

 

Peter Hammarbäck menar att tajmningen för strejken är fel – mitt i den lugna semestertrafiken då Magdalena och andra bussresenärer antingen är lediga eller kan cykla till jobbet.

 

”Tänk er istället en busstrejk under de kallaste och suraste oxveckorna i januari. 18 minus, beckmörkt och snöstorm, då kan man räkna med att Magda, 47, hade varit topp tunnor rasande och krävt en snabb lösning på konflikten.”

 

Han frågar sig också hur allmänhetens likgiltighet påverkar utfallet av strejken.

 

Hade ställt betydligt högre krav på de kommunikativa insatserna under de förhållanden som Peter Hammarbäck beskriver.

 

Arbetsmarknadskonflikter avgörs i mångt och mycket av vem av parterna som lyckas vinna opinionen, tredje part.

 

Under busskonflikten i slutet av 1990-talet då chaufförerna krävde fem minuters rast i timmen för att kunna göra ett bra och säkert jobb med att transportera resenärer. Kommunal fick snabbt gehör för sitt krav hos tredje part och ganska snart var motparten tvungen att ge med sig vid förhandlingsbordet.

 

I den nuvarande konflikten finns ett liknande krav då chaufförerna kräver minst 11 timmars vila per dygn. Däremot saknar jag rapporten som visar att antalet olyckor och/eller tillbud ökar i samband med att chaufförerna får för kort dygnsvila. Varför inte en undersökning tillsammans med Trafiksäkerhetsverket och/eller sömnforskare som kan tala om hur mycket koncentrationsförmågan minskar i samband med för lite sömn. Lägg därtill några busschaufförer som berättar om hur tufft det är med för lite dygnsvila och den oro de kan känna över att transportera bussresenärer och samtidigt vara så trötta.

 

En sådan kommunikation hade haft betydligt större möjlighet att nå och engagera tredje part och därmed rimligen påverka utfallet av förhandlingarna. Nåväl, vid 22-tiden vet vi om det blev avtal eller om strejken utvidgas.

 

 

En närvaro i Almedalen som väcker frågor

juli 6, 2008

Tog båten till Visby idag. Tog inte lång stund innan jag omringades av ett gäng pirater – dock inte sjörövarpirater – men väl piratpartister. Piraterna har, förstod jag, åter fått vind i seglen tack vare FRA-debatten.

 

Väl framme höll Nationaldemokraterna tal vid Hamnplan på eftermiddagen. Och jag frågade mig varför. Almedalsveckan är till för det politiska toppskiktet, organisationer, företag och pr-folk. Och media.

 

Inåt är kontaktskapandet kittet mellan dessa enheter. Utåt – mot omvärlden – är medias uppgift att förmedla det bästa och mest intressanta. Och vad som är bäst och mest intressant avgörs många gånger i den inåtvändande delen – som givetvis börjar långt före Almedalsveckan.

 

Syftet med de politiska anföranden som hålls i Almedalen är därmed knappast att övertyga åhörarna om partiets lämplighet. De som vistas i Visby under Almedalsveckan tillhör rimligen den tiondel av befolkningen som faller inom kategorin mest politisk övertygade. Att locka nya anhängare faller därmed platt.

 

Ballonger, pennor och annat som delas ut av de politiska partierna fyller en viktig funktion. Och det är inte mottagaren i sig utan den inramning mottagaren hjälper till att skapa genom att bära dessa ballonger och andra medialt gångbara varumärkesbärande föremål som sedan förmedlas av främst tv, tidningar och radio. Även bloggare givetvis. Men andelen svenskar som läser politiska bloggar är försvinnande liten och målgruppen vistas till stora delar på Almedalen.

 

Nationaldemokraterna kan knappast räkna med att locka nya anhängare, målgruppen är fel och inte ens den mest övermodige Nationaldemokraten kan räkna med någon medial uppmärksamhet. Och det där kontaktskapande kittet gäller knappast för Nationaldemokraterna. Så min fråga kvarstår. Varför?