Om elefanter och moderniteter

Så kom den då till slut – elefantboken – Don´t think of an elephant! av George Lakoff. Och efter att ha bläddrat det sista bladet Medierna och moderniteten, av John B Thompson, har jag nu nått baksidans pärm i elefantboken.

 

Ordvalet har stor betydelse. För att undvika de associationer som ett ord kan frambringa bör man undvika att använda ordet över huvud taget, konstaterar Lackoff redan på första sidan. Han skriver:

 

”When we negate a frame, we evoke the frame.

Richard Nixon found that out the hard way. While under pressure to resign during the Watergate scandal, Nixon addressed the nation on TV. He stood before the nation and said, ‘I´m not a crook’ And everybody thought about him as a crook.”

 

Thompson använder också exempel från den amerikanska politiken. Han skriver bland annat om arkitekterna bakom Ronald Reagans pr-politik Michael Deaver och David Gregen. Den senare hittade på ”åskledarteorin”, som innebar att Reagan bara skulle synas i positiva sammanhang, medan andra medarbetare fick möta pressen vid negativa nyheter.

 

Gregen hade bland annat tagit intryck av Carter-administrationen och ska, enligt Thompson, ha sagt:

– En av de mest destruktiva sidorna med Carters administration var att de ständigt lät honom gå fram och ta stötarna, i allt! Mycket i vår strategi handlar om att inte ständigt låta presidenten svara på frågor.

 

Denna strategi känner jag igen sedan min tid på informationsenheten på fackförbundet Metall då Göran Johnsson var ordförande. Men där slutar väl också likheterna mellan Johnsson och Reagan, som enligt Thompson, fick Deaver och Gregen att oroas över hans sätt att handskas med media.

 

”När Reagan ställdes inför journalister och skulle besvara frågor direkt hade han en oroväckande benägenhet att göra uttalanden som var okunniga, naiva eller helt enkelt felaktiga”, skriver Thompson.

 

Det gjorde att Deaver under våren 1982 försökte hindra journalister att ställa frågor i samband med fotograferingar, en restriktion som tv-bolagen visserligen först kritiserade sedan i stort sett accepterade.

 

Helt makalöst och skrämmande att det fungerande. Man kan fråga sig om det skulle fungera i dag. I Sverige eller i USA.

 

Reagan-teamets pr-strategi byggde också på att bygga vänskapliga relationer till de stora nyhetsbyråerna. Deaver, Gregen och deras kollegor ansträngde sig för att få över nyhetsorganisationerna på sin sida och behålla dem där genom att ständigt finnas till hands och hela tiden servera bra bilder och intressanta historier. En subtil form av medial insyltning som faktiskt blev okritiska språkrör för Reaganadministrationen, skriver Thompson.

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: